Det är normalt att vara onormal

Inleder med en summerad överblick av veckan som passerat: för att sedan följa upp med reflektioner.

Måndag

Plats: Kontoret

Aktivitet: Workshop – digitala berättelser del 1 med fler barn från Bullerbyn

Tisdag

Plats: Kontoret

Aktivitet: Workshop del 2

Onsdag

Förmiddag

”Lugn” dag på kontoret.

-       Påbörjade min egna digitala berättelse.

Eftersom det är det som vi på olika sätt jobbar med är det bra för mig själv att ha gjort en också. Nog för att jag satte ihop något dylikt inför vår första VFUredovisning så blir detta ändå något annorlunda. I vilket fall är det aldrig bortkastat att göra något två gånger. Det tillför alltid något nytt.

Eftermiddag

Seminarium med mina kära klasskamrater – fokus konflikthantering.

Torsdag

Plats: Gamla stan, Forum för levande historia.

Aktivitet: Avslutning av ett nationellt projekt vid namn Vadå Normal.

Svårt och veta hur mycket jag kan skriva utan att lämna ut någon eller något för mycket.

Grejen är att det är så fina projekt som jag får vara med och se att jag så gärna vill få dela med mig av allt. Men jag vill ändå inte röja något om det kan vara känsligt.

Beskrivning av vår del på plats:

Vår del på plats var dels en workshop där vi jobbade med frågan om, hur kan man jobba med film som ett verktyg i att motverka fördomar? Där fick ungdomarna sätta ihop en max 15sek lång film på 45 min med en slogan eller något annat slagkraftigt i anknytning till ämnet. Det kom upp fraser som ”Man är inte alltid älskad för den man är, men det borde vara så” och ”Du är inte som jag och jag är inte som du men vi är lika mycket värda ändå!”

Vår andra del var pausunderhållning – ”Most wanted” och ”spik up!” 

Most wanted = Fotad som en straffbild där innehållet på plåten är utbytt från personuppgifter till en fras kylskåpspoesi med något man vill säga.

Spik up! = Står personen framför en kamera och talar in ett ca 30sek långt budskap eller någon man vill få sagt.

Min del blev att fiska in och peppade dem vid kylskåpspoesin, såg till att de hade det trevligt i kön, småpratade och hängde helt enkelt. Sedan hjälpte jag även till vid de två tillfällen vi hade vår workshop, peppade och fanns där som en resurs.

Avslutade dagen över en öl med eftersnack tillsammans med spindeln. Behövdes efter en så intensiv dag. Skönt att bara få tillfälle att prata igenom saker och få ta del av allt stort som håller på att hända verksamhetsmässigt. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Jag njuter!

Fredag

Plats: Gamla stan, Forum för levande historia

Aktivitet: fortsättning avslutning av Vadå Normal.

Idag var jag rörd till tårar där jag stod längst bak i publiken. En teatergrupp hade ordet och dem tog med oss in i en ung tonårstjejs situation med en alkoholiserad mamma. Tjejen hade inte dykt upp på avtalad tid kvällen innan med sin pojkvän för att gå på bio. Hon hade istället varit hemma och tagit hand om sin fulla mamma. Hon hade varken ringt och ställt in eller hört av sig efteråt. Nu kom han fram till henne på skolan där hon satt försjunken i sin bok.

Till att börja med inledde dem en dialog sinsemellan där han försökte få kontakt med henne och fråga varför hon inte kommit. Hon drog till med dåliga ursäkter och tillslut rusar han ut frustrerad med orden - Om du vill göra slut kan du väll bara säga de! Hon vände sig då till publiken och frågade om råd. Direkt mötes hon av orden - Berätta sanningen! Om han bryr sig om dig kommer han att finnas där för dig. Hon fick in killen på scenen igen och börjar på att förklara. Längs med hela förloppet tog dem båda hjälp av publiken i en växelverkan mellan spel och verklighet där den andra stelna till medan den andra var ”utanför spelet”. Snyggt gjort och väldigt starkt. Det blev så påtagligt. Det märktes att vissa av dessa ungdomar som gav dem råd, de visste vad de pratade om. Jag hade en stor klump i halsen och var tvungen att bita hårt och blicka frekvent för att inte fälla tårar.

Dessförinnan hade morgonen inleddes av en inspirerande grupp blandat av människor med olika typer av handikapp, funktionsnedsättningar och deras medarbetare. Efter en del framträdanden från gruppen och tankar kring hjärnan och massa sköna funderingar kring vad som är normalt och onormalt bjöd dem in alla att själva sitta ner och skriva om vad deras hjärna var fylld av sedan fick de som vågade komma fram på scenen en efter en och dela det dem skrivit. Stämningen var fantastisk - varm och tillåtande!

När allt var över, alla var avtackade och ungdomarna hade rört sig vidare, drog järngänget på lunch. Vi satt länge och surrade. Alla var nöjda och projektet hade verkligen fått en fantastisk avslutning.

Nu sitter jag här matt och tagen. Ska plocka ihop lite på rummet för att sedan möta upp några nya sköna kontakter som jag fått från dessa dagar innan de rör sig vidare tillbaka till deras hörn av Sverige.

De är många nya frågor och tankebanor som jag fått under denna praktik. Alltifrån ordval vid små korta konversationer till större frågor kring yrkesval och utformning av mina egna drömmar och visioner för det sociala arbete jag själv vill vara en del av och bedriva. Bara som så enkla saker som hur jag känner och mår smittar. Om jag upplever att en grupp inte har energi. Varför har den inte det? Är det kanske så enkelt att jag inte behöver gå längre än till mig själv? Hur är jag? Vilken energi utstrålar jag? Eller om jag använder ord som ”bra där!” och ”schyst jobbat!” i varannan mening kommer det tappa förtroende för det jag säger. Barnet eller ungdomen kommer inte tro mig.

Jag ska för egen del träna på bra saker jag kan säga som konstruktiv kritik och ta fram Strategier för hur jag ska kunna hitta vad jag kan lyfta fram och ge feedback på.

Jag måste ta och tycka lite mer helt enkelt! Vilket är något som jag undviker medvetet i allmänhet. Jag väljer aktivt att inte tycka massa om andra människor. Vem är jag att döma? Vem är någon att döma mig? Varför är det så viktigt att tycka massa saker om allt och alla. Varför, varför, varför?

Det kom upp både i onsdags och min kursledare har nämnt det förut och jag instämmer! – JAGperspektiv! Att tala och tänka utifrån sig själv. Jag tycker om när människor är på ett vist sätt därför väljer jag aktivt själv att vara på det sätt som jag önskar att andra ska vara mot mig.

Där har jag minsann åsikter och massa tyckanden. Jag vill ha engagerade människor omkring mig. Sådana som strävar framåt, som vill saker, som vill se resultat och vill ständigt förändra saker till det bättre. Som ser möjligheter istället för hinder som drivs från sitt vackra hjärta och sin starka vilja. Som inte nöjer sig med halvtaskiga resultat utan strävar mot perfektion. Jag kommer dit Jag siktar. Jag kan bestämma mig för att njuta! Jag kan bestämma mig för att bryta att vara arg och bitter. Säger du emot mig vill jag veta att du provat först! Bara göra!

Haha nu har jag triggat upp mig ordentligt här frustrerad över alla bittra människor. De är vackra de med! Inte bitterheten men människan! Nu ska jag ut och njuta av det regniga vädret med mina nyfunna vänner!

Tack för livet!

P.s. Mitt livs längsta blogginlägg tre A4. Sorry Sibban! Min förste läsare som måste kommentera och läsa allt detta! D.s