Ok! Nu sitter jag här hemma och två veckor av praktik har svept förbi! Full action av heta fighter och varma samtal. Idag var det bara jag och Eva, värdens bästa fredag! Snällare och mysigare klasser får man leta efter! Jag är golvad! Det är just sådana här klasser man behöver för att få orken till de som kräver lite mer. OK! Även om det var rätt pratigt och lite stimmigt i klassrummet så den generella attityden eleverna emellan var varm och hjälpsam.
Jag var lite orolig över hur jag skulle hantera om det kom upp någon fråga efter mitt namn på facebook eller mobilnummer eftersom några elever har visat en vis förtjusning över min närvaro.. och idag fick jag även höra de värmande orden som en lärarstudent smälter av! ..Inte hade jag väntat mig ett sådant samtal med klassens busar! Wille och Halle, Ni har charmat mig totalt! (Bäst för dem att de aldrig kommer över den här Bloggen=)!
Både igår och idag har jag åter igen sett prov på skolans konflikthantering och lika glad och imponerad blev jag dessa gånger! Jag fick även visa prov på det hela själv också genom att dra isär två sparkandes killar och en stackars sjua som blev upptryckt mot ett skåp. ..Pust! Det är inte lätt när man saknar en manlig basröst! ..men min närvaro lyckades få bråken att avta i alla fall för stunden, ögontjänare som de flesta är.
Nej nu Hinner jag inte skriva mer! En hungrig helkväll tillsammans med god kamratskap väntar! Stackars! Jag kommer ju bara prata om min praktik hela kvällen ..*helt lyrisk*
Önskar er en skön helg!
fredag 22 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
Åh vilka ungdomar!
En förväntan jag hade på min VFU var att efter den här tiden skulle jag verkligen känna om jag har gjort rätt val. Min förväntan är uppfylld! Det finns ingen tvekan, Ungdomarna har tagit mitt hjärta med storm och jag mår så bra att få jobba med dem så JA, jag har absolut gjort rätt val! Även om jag har varit engagerat i olika ungdomsprojekt tidigare är det ändå en annan sak att hänga med dem på skolan.´
Vi lämnar lektionssalen och hinner knappt utanför dörren så hör jag högt och tydligt från andra änden av korridoren en röst som ropar: - Åh där kommer Cecilia!! Tror ni inte man blir varm i hjärtat när man hör eleverna ropa så efter en. Och när dom ropar ens namn i lektionssalen för att dom vill att man ska komma, i maten, trapphusen och korridorerna. Tänk när man dessutom hinner få lära känna dem, vara en del i deras liv och utbildning. Stötta, se och peppa! Det här kommer bli toppen!
I måndags hade vi även vårt uppdrag som vi skulle framföra. Photoshopgenomgång för två nioklasser med ca trettio elever i varje klass. Kaos! Första lektionen var verkligen kaotisk! Men hade vi inte gjort våra misstag där så hade vi heller inte kunna lyckats så bra i nästa! Det var väldigt lärorikt! Jag blev helt chockad över hur bra alla lyssnade och följde med, ställde frågor och var intresserade. Sen var det tur att vi var tre stycken som sedan gick runt och hjälpte dem. Hur hade man fixa 30 stycken elever helt själv i ett så komplicerat program som photoshop?
Igår fick vi även träffa Jacks bråkklass! En 9:a med fotbollsprofil, 7 stilmedvetna killar med hårda skal och sårbar insida. Förra veckan mötte vi dem i korridoren Lovisa och jag. Som stöddiga, osäkra tuppar kom dom fram och frågade lite ruffigt vilka vi var. Jag försökte svara lite med glimten i ögat, några highfive och sen drog dom vidare. Den klassen var 28 stycken från början. Nätmobbning, taskig attityd och allmänt stök, idag är dom som sagt 7 stycken och fortfarande väldigt stökiga.
Det har varit intressant att få se skolans ingripande vid konflikter också. Vi satt i maten idag och borden framför oss var fyllda med grabbar från olika klasser. Jag kände igen några av dem från lektionerna med Jack. En mattant tillsammans med fotbollsläraren ber om deras uppmärksamhet. Några av grabbarna hade bettet sig stökigt i kön och blev därför nu tillsagda. Häromdan hade även Jacks bråkiga nia hamnat i konflikt med några stackars femmor. När detta nådde Jack letade han omedelbart rätt på sin klass och tog ett snack med dem.
Lärarna på den här skolan har även enats om en genensam policy som innebär att ser man en konflikt eller något som inte är ok även om man inte alls har eleverna själv så ska man ingripa! Ingen ska gå tyst förbi! Man behöver inte ta diskussionen men man ska i alla fall säga ifrån, att det där är inte ok! Som en enad front.
Jag har börjat komma igång med min fältstudie nu också. Fotade en del idag och gjorde lite små intervjuer. Vissa saker känns lite typiskt som att det har tagit så många dagar för mig att komma igång och nu har vi bara en dag kvar tillsammans med vår handledare. Allt var så nytt i början att jag viste varken in eller ut. Först nu under helgen när jag fick lite distans och tid att tänka kom mina reflektioner igång. Men men=) det är bara och ta till vara på den tid som är kvar! ..så dags att studera lite=)..
Tack för idag Bloggen!
Vi lämnar lektionssalen och hinner knappt utanför dörren så hör jag högt och tydligt från andra änden av korridoren en röst som ropar: - Åh där kommer Cecilia!! Tror ni inte man blir varm i hjärtat när man hör eleverna ropa så efter en. Och när dom ropar ens namn i lektionssalen för att dom vill att man ska komma, i maten, trapphusen och korridorerna. Tänk när man dessutom hinner få lära känna dem, vara en del i deras liv och utbildning. Stötta, se och peppa! Det här kommer bli toppen!
I måndags hade vi även vårt uppdrag som vi skulle framföra. Photoshopgenomgång för två nioklasser med ca trettio elever i varje klass. Kaos! Första lektionen var verkligen kaotisk! Men hade vi inte gjort våra misstag där så hade vi heller inte kunna lyckats så bra i nästa! Det var väldigt lärorikt! Jag blev helt chockad över hur bra alla lyssnade och följde med, ställde frågor och var intresserade. Sen var det tur att vi var tre stycken som sedan gick runt och hjälpte dem. Hur hade man fixa 30 stycken elever helt själv i ett så komplicerat program som photoshop?
Igår fick vi även träffa Jacks bråkklass! En 9:a med fotbollsprofil, 7 stilmedvetna killar med hårda skal och sårbar insida. Förra veckan mötte vi dem i korridoren Lovisa och jag. Som stöddiga, osäkra tuppar kom dom fram och frågade lite ruffigt vilka vi var. Jag försökte svara lite med glimten i ögat, några highfive och sen drog dom vidare. Den klassen var 28 stycken från början. Nätmobbning, taskig attityd och allmänt stök, idag är dom som sagt 7 stycken och fortfarande väldigt stökiga.
Det har varit intressant att få se skolans ingripande vid konflikter också. Vi satt i maten idag och borden framför oss var fyllda med grabbar från olika klasser. Jag kände igen några av dem från lektionerna med Jack. En mattant tillsammans med fotbollsläraren ber om deras uppmärksamhet. Några av grabbarna hade bettet sig stökigt i kön och blev därför nu tillsagda. Häromdan hade även Jacks bråkiga nia hamnat i konflikt med några stackars femmor. När detta nådde Jack letade han omedelbart rätt på sin klass och tog ett snack med dem.
Lärarna på den här skolan har även enats om en genensam policy som innebär att ser man en konflikt eller något som inte är ok även om man inte alls har eleverna själv så ska man ingripa! Ingen ska gå tyst förbi! Man behöver inte ta diskussionen men man ska i alla fall säga ifrån, att det där är inte ok! Som en enad front.
Jag har börjat komma igång med min fältstudie nu också. Fotade en del idag och gjorde lite små intervjuer. Vissa saker känns lite typiskt som att det har tagit så många dagar för mig att komma igång och nu har vi bara en dag kvar tillsammans med vår handledare. Allt var så nytt i början att jag viste varken in eller ut. Först nu under helgen när jag fick lite distans och tid att tänka kom mina reflektioner igång. Men men=) det är bara och ta till vara på den tid som är kvar! ..så dags att studera lite=)..
Tack för idag Bloggen!
tisdag 19 oktober 2010
Uppdaterat Layouten lite..
Kände att jag behövde göra sidan mer lättläst så uppdaterat layouten lite.
lördag 16 oktober 2010
Första VFU-veckan avklarad.. Suddattackerad och utfrågad!
Om jag ändå bara vore en seriefigur som man kunde rita en lucka i pannan på, öppna och släppa ut alla dessa tankar som trycker sönder mitt huvud från insidan. Sprängande huvudvärk! Intryck och funderingar, scenarier från olika möten som spelas upp som film inuti mitt huvud. Vad hände? Vad hade jag kunnat säga annorlunda? Hur ska jag gå till väga nästa gång? Vad är det för behov som denna elev egentligen vill ha mättat? Alla dessa unga vuxna som bara överröste mig med sina funderingar och frågor kring sex och bröst. Hjälp vad ska jag svara? Klart att dom är nyfikna, klart att dom har funderingar!
Jag tittar tillbaka i min anteckningsbok..5 minuter in i första lektionen i måndags, jag citerar: “Vad tusan har jag gett mig in i?… Känner mig HELT lost.. Panik.. Ta mig här ifrån!“ Idag, fredag.. eftermiddag, citerar igen: “Det här är underbart! Helt psykiskt utmattat men ändå sitter jag här och bara längtar till jag ska få hänga med dessa alla sköna ungdomar igen!
Jag och min klasskamrat Lovisa följer tillsammans våran handledare låt oss kalla honom för Jack. Jag var osäker först hur det skulle vara att vara två tillsammans men jag kan bara säga hur glad jag är att jag inte är själv. Skolan är så stor och eleverna så många. Vi har träffat närmare 100 nya elever varje dag, vissa dagar till och med fler. Det är skönt att ha henne där att bolla alla funderingar med och vad som händer och pågår i och runt om kring oss. Jag gillar våran handledare. Han har en skön stil och får eleverna att lyssna. Sen finns det vissa bråkstakar självklart som tar mycket energi men i slutändan står dom där tysta vid sin uppstädade bänk.
Det har varit svårt att låta bli att gå runt och prata med eleverna och kika lite lätt på deras arbeten. En del mer öppna, andra mer blyga. Strax innan lunch idag hade vi en åttaklass. Vi satt fyra stycken runt ett bord. Två av dessa frågvisa och ivriga killar mitt emot mig och bredvid mig till höger satt denna söta sköra unga kvinnan som knappt sa ett ord. En av killarna mitt emot mig slängde ur sig en klumpig kommentar om denna unga kvinna bredvid mig. Jag tog genast hennes parti och lyckades leverera en lagom hård kommentar tillbaka, som inte fick såra honom men ändå sätta honom på plats och försvara henne så att inte hon skulle behöva känna sig kränkt av det han hade sagt. Jag vände mig sedan till henne, tyst så bara hon skulle höra och talade om för henne hur otroligt vacker hon är. Det blänkte till i hennes ögon och jag kände hur hon sög åt sig. Vi log mot varandra och ett blygt tack gick att uttyda från hennes läppar.
Det är bra att man får komma ut på praktik så här tidigt i utbildningen. Det är en sak att sitta här hemma och tänka hur det är där ute, hur bra man vill vara som den “perfekta och inspirerande” pedagogen. Men det är en annan sak att verkligen vara där ute själv. (Även om vi bara ska auskultera under denna VFU) Det har varit ett antal situationer nu som jag kastats in i. Klart att jag fattar att dom skulle ha frågor men alla dessa dilemman och utfrågningar om intima sexfrågor, få sudd slängda på rumpan och elever som på olika sätt försöker nå ens uppmärksamhet. Från barn i 7:an till unga vuxna i 9:an. Den enorma skillnaden hade jag inte väntat mig!
Sista klassen idag var en supermysig 9:a, vi surrade om gymnasieval, framtidsdrömmar och sköna helgplaner. På vägen hem sen mötte vi en av eleverna från klassen som också var på väg hem. Hon gjorde mig följe sen en sväng på stan när jag skulle fixa ett ärende. Vi pratade massor, vilken hunger på livet hon har denna unga vackra tös som kommer bli en fullvuxen kvinna en dag och jag kommer få följa henne åtminstone lite årskursen ut.
Innan den här VFU hade jag gruvat mig en hel del för elaka och “onda” elever. Men saken är den att jag har insett hur spröda och bräckliga, förvirrade och osäkra ungdomarna verkligen är. Dom prövar sin identitet mot varandra i jakten på att finna sig själva. Det är som stora trattar som sträcker sig ut från deras kroppar som skriker efter uppmärksamhet och bekräftelse. Det är runt 30 elever/klass på EN lärare = ca 1,5 minut/elev av uppmärksamhet, är det lätt att bli sedd då? Mättar man en skrikande tratt på 1,5 minut? Ljudnivån är hög och frågorna är många. Det är roligt! Även om det inte alltid varit lätt att leverera bra svar så känns det bara så viktigt att inte vara för hård mot dom trots att dom ibland utrycker sig lite klumpigt bara för att dom inte vet bättre. Efter suddattackerna så vände jag mig så snabbt om och la näven i bordet, inte för hårt men markerande. Grabbarna bakom mig blev så överraskade och sjönk blixtsnabbt ihop till små möss på sina stolar. Sen var det inge mer med de. Men jag kände sen att dom blev lite tysta och tillbakadragna så jag var tvungen att gå förbi igen och skoja lite med dom och genast infann sig en bra stämning mellan oss igen.
Jag har varit så sjukt trött varje dag när jag kommit hem. Idag kände jag bara att jag var tvungen och skriva av mig lite.. Trodde aldrig att man kunde bli så här trött av att praktisera. Ser verkligen fram emot att få höra hur alla ni andra av mina klasskamrater har haft det!
Helt underbart mottagande bland kollegorna på skolan också! Måste bara nämna det! Supertrevliga allihopa!
Jag tittar tillbaka i min anteckningsbok..5 minuter in i första lektionen i måndags, jag citerar: “Vad tusan har jag gett mig in i?… Känner mig HELT lost.. Panik.. Ta mig här ifrån!“ Idag, fredag.. eftermiddag, citerar igen: “Det här är underbart! Helt psykiskt utmattat men ändå sitter jag här och bara längtar till jag ska få hänga med dessa alla sköna ungdomar igen!
Jag och min klasskamrat Lovisa följer tillsammans våran handledare låt oss kalla honom för Jack. Jag var osäker först hur det skulle vara att vara två tillsammans men jag kan bara säga hur glad jag är att jag inte är själv. Skolan är så stor och eleverna så många. Vi har träffat närmare 100 nya elever varje dag, vissa dagar till och med fler. Det är skönt att ha henne där att bolla alla funderingar med och vad som händer och pågår i och runt om kring oss. Jag gillar våran handledare. Han har en skön stil och får eleverna att lyssna. Sen finns det vissa bråkstakar självklart som tar mycket energi men i slutändan står dom där tysta vid sin uppstädade bänk.
Det har varit svårt att låta bli att gå runt och prata med eleverna och kika lite lätt på deras arbeten. En del mer öppna, andra mer blyga. Strax innan lunch idag hade vi en åttaklass. Vi satt fyra stycken runt ett bord. Två av dessa frågvisa och ivriga killar mitt emot mig och bredvid mig till höger satt denna söta sköra unga kvinnan som knappt sa ett ord. En av killarna mitt emot mig slängde ur sig en klumpig kommentar om denna unga kvinna bredvid mig. Jag tog genast hennes parti och lyckades leverera en lagom hård kommentar tillbaka, som inte fick såra honom men ändå sätta honom på plats och försvara henne så att inte hon skulle behöva känna sig kränkt av det han hade sagt. Jag vände mig sedan till henne, tyst så bara hon skulle höra och talade om för henne hur otroligt vacker hon är. Det blänkte till i hennes ögon och jag kände hur hon sög åt sig. Vi log mot varandra och ett blygt tack gick att uttyda från hennes läppar.
Det är bra att man får komma ut på praktik så här tidigt i utbildningen. Det är en sak att sitta här hemma och tänka hur det är där ute, hur bra man vill vara som den “perfekta och inspirerande” pedagogen. Men det är en annan sak att verkligen vara där ute själv. (Även om vi bara ska auskultera under denna VFU) Det har varit ett antal situationer nu som jag kastats in i. Klart att jag fattar att dom skulle ha frågor men alla dessa dilemman och utfrågningar om intima sexfrågor, få sudd slängda på rumpan och elever som på olika sätt försöker nå ens uppmärksamhet. Från barn i 7:an till unga vuxna i 9:an. Den enorma skillnaden hade jag inte väntat mig!
Sista klassen idag var en supermysig 9:a, vi surrade om gymnasieval, framtidsdrömmar och sköna helgplaner. På vägen hem sen mötte vi en av eleverna från klassen som också var på väg hem. Hon gjorde mig följe sen en sväng på stan när jag skulle fixa ett ärende. Vi pratade massor, vilken hunger på livet hon har denna unga vackra tös som kommer bli en fullvuxen kvinna en dag och jag kommer få följa henne åtminstone lite årskursen ut.
Innan den här VFU hade jag gruvat mig en hel del för elaka och “onda” elever. Men saken är den att jag har insett hur spröda och bräckliga, förvirrade och osäkra ungdomarna verkligen är. Dom prövar sin identitet mot varandra i jakten på att finna sig själva. Det är som stora trattar som sträcker sig ut från deras kroppar som skriker efter uppmärksamhet och bekräftelse. Det är runt 30 elever/klass på EN lärare = ca 1,5 minut/elev av uppmärksamhet, är det lätt att bli sedd då? Mättar man en skrikande tratt på 1,5 minut? Ljudnivån är hög och frågorna är många. Det är roligt! Även om det inte alltid varit lätt att leverera bra svar så känns det bara så viktigt att inte vara för hård mot dom trots att dom ibland utrycker sig lite klumpigt bara för att dom inte vet bättre. Efter suddattackerna så vände jag mig så snabbt om och la näven i bordet, inte för hårt men markerande. Grabbarna bakom mig blev så överraskade och sjönk blixtsnabbt ihop till små möss på sina stolar. Sen var det inge mer med de. Men jag kände sen att dom blev lite tysta och tillbakadragna så jag var tvungen att gå förbi igen och skoja lite med dom och genast infann sig en bra stämning mellan oss igen.
Jag har varit så sjukt trött varje dag när jag kommit hem. Idag kände jag bara att jag var tvungen och skriva av mig lite.. Trodde aldrig att man kunde bli så här trött av att praktisera. Ser verkligen fram emot att få höra hur alla ni andra av mina klasskamrater har haft det!
Helt underbart mottagande bland kollegorna på skolan också! Måste bara nämna det! Supertrevliga allihopa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)