Första VFU-veckan avklarad.. Suddattackerad och utfrågad!

Om jag ändå bara vore en seriefigur som man kunde rita en lucka i pannan på, öppna och släppa ut alla dessa tankar som trycker sönder mitt huvud från insidan. Sprängande huvudvärk! Intryck och funderingar, scenarier från olika möten som spelas upp som film inuti mitt huvud. Vad hände? Vad hade jag kunnat säga annorlunda? Hur ska jag gå till väga nästa gång? Vad är det för behov som denna elev egentligen vill ha mättat? Alla dessa unga vuxna som bara överröste mig med sina funderingar och frågor kring sex och bröst. Hjälp vad ska jag svara? Klart att dom är nyfikna, klart att dom har funderingar!

Jag tittar tillbaka i min anteckningsbok..5 minuter in i första lektionen i måndags, jag citerar: “Vad tusan har jag gett mig in i?… Känner mig HELT lost.. Panik.. Ta mig här ifrån!“ Idag, fredag.. eftermiddag, citerar igen: “Det här är underbart! Helt psykiskt utmattat men ändå sitter jag här och bara längtar till jag ska få hänga med dessa alla sköna ungdomar igen!

Jag och min klasskamrat Lovisa följer tillsammans våran handledare låt oss kalla honom för Jack. Jag var osäker först hur det skulle vara att vara två tillsammans men jag kan bara säga hur glad jag är att jag inte är själv. Skolan är så stor och eleverna så många. Vi har träffat närmare 100 nya elever varje dag, vissa dagar till och med fler. Det är skönt att ha henne där att bolla alla funderingar med och vad som händer och pågår i och runt om kring oss. Jag gillar våran handledare. Han har en skön stil och får eleverna att lyssna. Sen finns det vissa bråkstakar självklart som tar mycket energi men i slutändan står dom där tysta vid sin uppstädade bänk.

Det har varit svårt att låta bli att gå runt och prata med eleverna och kika lite lätt på deras arbeten. En del mer öppna, andra mer blyga. Strax innan lunch idag hade vi en åttaklass. Vi satt fyra stycken runt ett bord. Två av dessa frågvisa och ivriga killar mitt emot mig och bredvid mig till höger satt denna söta sköra unga kvinnan som knappt sa ett ord. En av killarna mitt emot mig slängde ur sig en klumpig kommentar om denna unga kvinna bredvid mig. Jag tog genast hennes parti och lyckades leverera en lagom hård kommentar tillbaka, som inte fick såra honom men ändå sätta honom på plats och försvara henne så att inte hon skulle behöva känna sig kränkt av det han hade sagt. Jag vände mig sedan till henne, tyst så bara hon skulle höra och talade om för henne hur otroligt vacker hon är. Det blänkte till i hennes ögon och jag kände hur hon sög åt sig. Vi log mot varandra och ett blygt tack gick att uttyda från hennes läppar.

Det är bra att man får komma ut på praktik så här tidigt i utbildningen. Det är en sak att sitta här hemma och tänka hur det är där ute, hur bra man vill vara som den “perfekta och inspirerande” pedagogen. Men det är en annan sak att verkligen vara där ute själv. (Även om vi bara ska auskultera under denna VFU) Det har varit ett antal situationer nu som jag kastats in i. Klart att jag fattar att dom skulle ha frågor men alla dessa dilemman och utfrågningar om intima sexfrågor, få sudd slängda på rumpan och elever som på olika sätt försöker nå ens uppmärksamhet. Från barn i 7:an till unga vuxna i 9:an. Den enorma skillnaden hade jag inte väntat mig!

Sista klassen idag var en supermysig 9:a, vi surrade om gymnasieval, framtidsdrömmar och sköna helgplaner. På vägen hem sen mötte vi en av eleverna från klassen som också var på väg hem. Hon gjorde mig följe sen en sväng på stan när jag skulle fixa ett ärende. Vi pratade massor, vilken hunger på livet hon har denna unga vackra tös som kommer bli en fullvuxen kvinna en dag och jag kommer få följa henne åtminstone lite årskursen ut.

Innan den här VFU hade jag gruvat mig en hel del för elaka och “onda” elever. Men saken är den att jag har insett hur spröda och bräckliga, förvirrade och osäkra ungdomarna verkligen är. Dom prövar sin identitet mot varandra i jakten på att finna sig själva. Det är som stora trattar som sträcker sig ut från deras kroppar som skriker efter uppmärksamhet och bekräftelse. Det är runt 30 elever/klass på EN lärare = ca 1,5 minut/elev av uppmärksamhet, är det lätt att bli sedd då? Mättar man en skrikande tratt på 1,5 minut? Ljudnivån är hög och frågorna är många. Det är roligt! Även om det inte alltid varit lätt att leverera bra svar så känns det bara så viktigt att inte vara för hård mot dom trots att dom ibland utrycker sig lite klumpigt bara för att dom inte vet bättre. Efter suddattackerna så vände jag mig så snabbt om och la näven i bordet, inte för hårt men markerande. Grabbarna bakom mig blev så överraskade och sjönk blixtsnabbt ihop till små möss på sina stolar. Sen var det inge mer med de. Men jag kände sen att dom blev lite tysta och tillbakadragna så jag var tvungen att gå förbi igen och skoja lite med dom och genast infann sig en bra stämning mellan oss igen.

Jag har varit så sjukt trött varje dag när jag kommit hem. Idag kände jag bara att jag var tvungen och skriva av mig lite.. Trodde aldrig att man kunde bli så här trött av att praktisera. Ser verkligen fram emot att få höra hur alla ni andra av mina klasskamrater har haft det!


Helt underbart mottagande bland kollegorna på skolan också! Måste bara nämna det! Supertrevliga allihopa!