Åh vilka ungdomar!

En förväntan jag hade på min VFU var att efter den här tiden skulle jag verkligen känna om jag har gjort rätt val. Min förväntan är uppfylld! Det finns ingen tvekan, Ungdomarna har tagit mitt hjärta med storm och jag mår så bra att få jobba med dem så JA, jag har absolut gjort rätt val! Även om jag har varit engagerat i olika ungdomsprojekt tidigare är det ändå en annan sak att hänga med dem på skolan.´

Vi lämnar lektionssalen och hinner knappt utanför dörren så hör jag högt och tydligt från andra änden av korridoren en röst som ropar: - Åh där kommer Cecilia!! Tror ni inte man blir varm i hjärtat när man hör eleverna ropa så efter en. Och när dom ropar ens namn i lektionssalen för att dom vill att man ska komma, i maten, trapphusen och korridorerna. Tänk när man dessutom hinner få lära känna dem, vara en del i deras liv och utbildning. Stötta, se och peppa! Det här kommer bli toppen!

I måndags hade vi även vårt uppdrag som vi skulle framföra. Photoshopgenomgång för två nioklasser med ca trettio elever i varje klass. Kaos! Första lektionen var verkligen kaotisk! Men hade vi inte gjort våra misstag där så hade vi heller inte kunna lyckats så bra i nästa! Det var väldigt lärorikt! Jag blev helt chockad över hur bra alla lyssnade och följde med, ställde frågor och var intresserade. Sen var det tur att vi var tre stycken som sedan gick runt och hjälpte dem. Hur hade man fixa 30 stycken elever helt själv i ett så komplicerat program som photoshop?

Igår fick vi även träffa Jacks bråkklass! En 9:a med fotbollsprofil, 7 stilmedvetna killar med hårda skal och sårbar insida. Förra veckan mötte vi dem i korridoren Lovisa och jag. Som stöddiga, osäkra tuppar kom dom fram och frågade lite ruffigt vilka vi var. Jag försökte svara lite med glimten i ögat, några highfive och sen drog dom vidare. Den klassen var 28 stycken från början. Nätmobbning, taskig attityd och allmänt stök, idag är dom som sagt 7 stycken och fortfarande väldigt stökiga.

Det har varit intressant att få se skolans ingripande vid konflikter också. Vi satt i maten idag och borden framför oss var fyllda med grabbar från olika klasser. Jag kände igen några av dem från lektionerna med Jack. En mattant tillsammans med fotbollsläraren ber om deras uppmärksamhet. Några av grabbarna hade bettet sig stökigt i kön och blev därför nu tillsagda. Häromdan hade även Jacks bråkiga nia hamnat i konflikt med några stackars femmor. När detta nådde Jack letade han omedelbart rätt på sin klass och tog ett snack med dem.

Lärarna på den här skolan har även enats om en genensam policy som innebär att ser man en konflikt eller något som inte är ok även om man inte alls har eleverna själv så ska man ingripa! Ingen ska gå tyst förbi! Man behöver inte ta diskussionen men man ska i alla fall säga ifrån, att det där är inte ok! Som en enad front.

Jag har börjat komma igång med min fältstudie nu också. Fotade en del idag och gjorde lite små intervjuer. Vissa saker känns lite typiskt som att det har tagit så många dagar för mig att komma igång och nu har vi bara en dag kvar tillsammans med vår handledare. Allt var så nytt i början att jag viste varken in eller ut. Först nu under helgen när jag fick lite distans och tid att tänka kom mina reflektioner igång. Men men=) det är bara och ta till vara på den tid som är kvar! ..så dags att studera lite=)..

Tack för idag Bloggen!